Tråkig debatt mellan sosse och sosse-light

Gårdagens partiledardebatt mellan Persson och Reinfeldt var ett intetsägande sömnpiller i klass med italiensk Serie A-fotboll. Under drygt halva sändningen diskuterades Moderaternas förslag på sänkta ersättningsnivåer; ett incitament på att Socialdemokraterna, inte helt oväntat, kommer att göra detta till en valfråga. Den sedvanliga varningen för ”Högerspöket” är fortsatt Sossarnas bästa (och förmodligen enda) argument till varför de skall sitta kvar vid regeringsmakten.

Frågan är dock om det finns något högerspöke i 2006 års valrörelse. Den generella välfärden, och tron på den offentliga sektorns ofelbarhet verkar vara ett genomgående koncept bland de politiska blocken. Som bortsprungen är den vilja till liberala reformer som Carl Bildt och kompani vann valet 1991 på. Ett lysande exempel på Moderaternas sossetransformering var att Reinfeldt inte ens kunde försvara de sänkta ersättningsnivåer partiet har föreslagit. Vad hände med argument som att det ska löna sig att jobba, och inte löna sig att inte jobba?

Visst förstår jag Moderaternas vilja att vara valbara, och i ett sosseland som Sverige innebär det tyvärr en vandring vänsterut. Men hur kan man så totalt frångå sina grundvärderingar och bli något sorts Socialdemokraterna-light inom loppet av dryga två år?

Jag har för mig att Reinfeldt beskrev det amerikanska presidentvalet i USA i höstas som ett val mellan pest eller kolera. Detta är ett uttryck jag tycker hade varit mer passande för det kommande riksdagsvalet.